I Sverige dricker vi must till jul. Julmusten är en stolt tradition vi inte rubbar på i första taget. Coca-Cola Company gjorde ett försök att ändra på den saken för ett antal år sen. Orsaken var att den svenska colaförsäljningen halveras under december månad. Unikt för Sverige. Deras idé om cola som svensk juldryck marknadsfördes kraftigt efter att Coca-Colas fabrik byggts utanför Stockholm under 1990-talet. Men trots att inställningen till läskjätten var gynnsam (de hade ju skapat nya arbetstillfällen) var försöket dömt att misslyckas. Det spelar ingen roll hur amerikaniserade vi är på andra områden, på jul dricker vi must. Det spelar heller ingen roll att den största gemensamma svenska jultraditionen sedan slutet av femtiotalet varit att samlas framför TV-apparaterna klockan 15 på julafton för att se Disneys jul. Julmat kräver julmust, så enkelt är det.

Men Coca-Cola hade inte varit ett så framgångsrikt företag om de inte hade kunnat hantera en sådan situation. De skaffade sig helt enkelt en egen must, Bjäre, ett varumärke som inte skäms för sig bland svenska mustar.

Ofta håller olika familjer sig till vissa mustmärken trots att de flesta är ganska lika varandra i smaken. Vid blindtest som tidningar har genomfört har det visat sig att rena lågprismustar ibland får högsta betyg. Fast i norra Sverige finns det ett märke som vissa menar är något utöver det vanliga –Zeunerts. Jag hör numera faktiskt själv till supporterskaran efter att min hustru (från Lappland) värvat mig.

Här i Göteborg finns drycken bara i vissa butiker och den riskerar alltid att ta slut eftersom den bryggs i begränsad upplaga. Det har till och med hänt att jag på själva julafton har åkt runt bland butikerna i förtvivlade försök att få tag på Zeunerts.

Zeunerts julmust känns hur svenskt som helst, men namnet kommer från den bayerske bryggmästaren Christoffer Zeunert som flyttade till norrland år 1859. Resten är musthistoria.

Normalt sett fnyser både jag och min fru åt att dricka läsk till maten. Ändå dricker vi must både till jul och till påsk. Förutsatt att det är rätt märke förstås… eller som norrländska släktingar och faktiskt mina egna barn säger; Ingen jul utan Zeunerts!