På Östra hamngatan i Göteborg finns det en godisbutik som säljer hela tre ton lösviktsgodis i veckan. Tre ton! Jag kan bara gratulera butiksinnehavaren. Gottkiosken han en gång startade med hade en dagskassa på 24 kronor så man får lyfta på hatten för framgången. Jag är själv  svag för godis, i alla fall om det är choklad eller lakrits. I lagom mängd. Fast när jag läser att statistiken säger att vi äter närmare 17 kilo godis per person och år i det här landet tycker jag att det låter mycket. Kanske något mer än lagom.

På 1960-talet, när jag växte upp, snittade vi 6,7 kg godis. Jag tänker inte säga att allt var bättre förr (en hel del var sämre), men vad har ändrats? En förklaring är att tillgången på godis inte var lika stor då. En annan att priset var högre. Men jag tror också att vi åt mer småkakor och bullar. När man skulle sitta snällt på de vuxnas kafferep fanns inte annat att göra än att ta av alla sorter. Efter det sjönk sötsuget – eller ersattes av illamående!

När för mycket godis kombineras med för mycket stillasittande kan man också bli illamående! Det är ett känt faktum. Sötsaker hör till livets goda, och att röra på sig om man är frisk nog att göra det hör också till livets goda. Om man skippar motionen så märks det förr eller senare. Och kroppen säger ifrån när den får i sig för mycket skräp.

Jag tänker... att om man bakar mer hemma tar man tillbaks en bit av makten över vad man stoppar i sig. Småkakor innehåller visserligen mycket smör och en del socker, men man vet vad man använder. Vad lösgodiset består av vill man helst inte veta.