0Pepparkakans historia rymmer influenser från olika kulturer och epoker – från medeltida munkar till dagens jultraditioner. Här hittar du fakta i punktform om pepparkakans historia i Europa och särskilt i Sverige.
Spetsade bakverk med honung och kryddor fanns redan i antiken hos greker och romare.
Under medeltiden kom kryddor som ingefära, kanel och nejlikor till Europa via handelsvägar genom Mellanöstern.
Det finns traditionella berättelser som säger att en armenisk munk, Gregorius av Narek, skulle ha fört med sig en form av pepparkaka till Europa i slutet av 900-talet.
Under senare medeltid blev kryddade bakverk mer spridda i Europa – ofta sålda på marknader, festivaler eller via munkkloster.
I svenska källor nämns pepparkakor tidigt. Ett viktigt belägg är från 1444 i klostret Vadstena, där nunnor rekommenderades äta pepparkakor som ett medel mot magbesvär.
Under 1300-talet finns äldre referenser till kryddade kakor i Sverige, bland annat i samband med begravningar och biskopar, men det är osäkert hur nära dessa kakor motsvarade senare pepparkakor.
Från 1500-talet finns bevis för att pepparkakor också började säljas som handelsvara, bland annat i klosterapotek, bagerier och på marknader i svenska städer.
Import av färdiga pepparkakor från tyska städer som Nürnberg omnämns också i äldre lager- och importlistor.
I svenska kokböcker dyker de första tryckta recepten på pepparkakor upp under 1700-talet.
Under 1800-talet fick pepparkakan starkare koppling till julfirandet. Det blev vanligt att baka pepparkakor vid jul. Ingredienser som socker och kryddor blev mer tillgängliga men räknades som lyxvaror att användas vid högtider.
Vid slutet av 1800-talet började man i Sverige även bygga pepparkakshus – inspirerat av tyska traditioner och sagor som Hans och Greta.
Det första belägget för ordet “pepparkakshus” i svensk text är från tidningen Freja år 1873.
I Tyskland, särskilt Nürnberg, hade man tidigt stark tradition av Lebkuchen – tyskarnas variant på pepparkaka.
Munkar, kloster och bakargillen hade ofta speciella formar i trä eller lera med reliefmönster för att pränta figurer i degen.
Under 1500- och 1600-talen reglerades ibland vem som fick baka pepparkakor – särskilt i städer med bagarskrå.
Pepparkakor formades i motiv som hjärtan, djur, helgon och allegoriska figurer. Vissa dekorerades med kristyr eller till och med förgylld glasyr när de var gåvor.
I Polen är staden Toruń särskilt känd för sin pepparkakstradition (pierniki). Ett företag, Kopernik, grundades 1763 och är än idag aktiv.
I Sverige finns fabriksmärken som Annas pepparkakor och Nyåkers som levererar pepparkakor i stor skala, samtidigt som julbak i hemmen fortfarande spelar stor roll.
I polska Toruń finns ett pepparkaksmuseum (Museo Toruńskiego Piernika) som visar historiska formar och ger interaktiva presentationer av traditionell bakning.
År 2006 instiftades “Pepparkakans dag” i Sverige, en kommersiell högtidsdag som infaller den 9 december.
En gammal svensk lek: lägga en pepparkaka i handen och knäcka den – om den går sönder i tre bitar får man önska sig något.
Ett folkligt talesätt säger att “man blir snäll av pepparkakor” – vilket kan kopplas till idéer om kakor som något fint, med mild smak.
Pepparkakshus och dekorerade kakor bidrar till julens visuella uttryck och är ofta en familjeaktivitet.
Pepparkakans historia är mångfacetterad. Den rör sig från kryddade bakverk i medeltida kloster till folkligt julbak och kommersiell produktion. I Sverige har pepparkakan varit dokumenterad sedan 1400-talet och blev med tiden en självklar del av julfirandet under 1800-talets andra hälft. Internationellt har traditioner som lebkuchen, prägling med formar och pepparkakshus utvecklats parallellt och influerat varandra.
