Vilken är världens bästa film? Trots att det är en omöjlig fråga (i klass med den om vem som är världens bästa mamma) har det ändå ägnats stor möda att besvara den.
Bland alla listor som vill ranka ”the greatest movie” finns det en med extra hög status. Jag tänker på det brittiska filmmagasinet Sight & Sound som vart tionde år sedan 1952 har låtit internationella filmkritiker utse den bästa filmen “ever”. Första året vann Sicas film Cykeltjuven. Från 1962 till och med 2002 var det Citizen Cane med Orson Welles som toppade listan. Senast det begav sig, 2012, hamnade istället Alfred Hitchkocks Studie i brott (Vertigo) högst upp. Filmen är från 1958 och har James Stewart och Kim Novak i huvudrollerna.
Jag har sett de tre filmerna och visst har de sina förtjänster, kanske de verkligen är mästerverk och tveklöst har de varit inflytelserika. Cykeltjuven med sin hårda svartvita realism och det livsviktiga sökandet efter en cykel i Rom. Citizen Cane är en episk rulle som utgår från en döende miljardärs sista ord ”Rosebud”. Och handlingen i Studie i brott är lika överraskande som Novak är tjusig.
Men… är det inte lite märkligt om man har sett världens genom tiderna bästa film utan att man får någon större lust att se om den?
Om man nu ska prata om gamla filmer från 40- och 50-talet så är det helt andra filmer jag gärna ser om. Ta Stanley Donens Singing in the rain till exempel, med Gene Kelly, Debbie Reynolds och fantastiske Donald O’Connor. Eller Casablanca. Eller bröderna Marx i En dag på kapplöpningsbanan med sina galna one-liners. När Grouchos rollkaraktär som hästdoktor av misstag blir anställd som (människo)doktor på ett socitetshälsohem bredvid kapplöpningsbanan kan vad som helst hända!
En film som tål att ses om och som dessutom fungerar för olika åldrar är den om världens (vid sidan av rymdhunden Lajka) mest kända hund, Lassie. Jag tänker på den klassiska inspelningen från 1941. Men handlar den om en arbetslös pappa som tvingas sälja sin sons älskade hund för att överleva ekonomiskt? Eller om en pojke som blir av med och får tillbaks sin hund. Eller om en collie som letar sig från Skottland till England. Välj perspektiv själv… Hur man reagerar på slutscenerna i den filmen är ett hälsotest för att se om man fortfarande har fantasin i behåll och hjärtat kvar i kroppen.
Nej, jag kan nog inte säga vad som är tidernas bästa film. Men visst kan olika kakmått föra tankarna till filmer jag har sett, de må föreställa en cykel… eller en collie!
Pepparkaksmått som ger mig Lassie-vibrationer!