När jag var liten visste jag och mina syskon knappt vad coca-cola var för något. Sockerdricka däremot kände vi väl till, och när vi fick en flaska sockerdricka var det viktigt att den delades rättvist! Säkrast var att följa regeln ”du delar, jag väljer”. Den principen gällde också vid fördelningen av t ex sockerkaka. Den som höll i förskäraren fick välja sist. Att till och med måttband kunde användas ibland kan vi skratta åt idag – men det visade åtminstone att vi tog rättvisan på största allvar!
Långt senare läste jag en kurs där ”En teori om rättvisa” av John Rawls användes som lärobok. Rawls är viktig inom politisk filosofi. Boken är så tjock och krånglig att jag varken hann eller orkade läsa allt jag skulle. Hans grundidé var i alla fall ett tankeexperiment som påminner om när vi skulle dela sockerkaka.
Föreställ dig att en grupp personer ska bestämma samhällsordningen. Förutsättningen är att personerna i gruppen har alla expertkunskaper men saknar information om var i samhället de själva ska hamna. De vet inte om de placeras ut i samhället som rik eller fattig, man eller kvinna, gammal eller ung, intelligent eller… som oss andra. Allt för att främja rättvisan. Hur skulle de då anordna samhället? Jag ska inte komma med någon ”spoiler” genom att avslöja det spännande slutet (vilket tog författaren närmare sex hundra sidor att utreda). Boken, som filosofer nu har debatterat i fyrtio år, visade dock att även Rawls tog rättvisan på största allvar!
Jag undrar om dagens barn och ungdomar gör som vi om de ska dela på något sött eller om de har utvecklat någon ny fördelningsprincip. Kanske den som blivit mest lajkad på Facebook får mest. Eller att de en i taget röstas bort, som i olika dokusåpor. Jag hoppas inte det. Det är förstås vi vuxna som visar barnen vad rättvisa är i praktiken. Man kan t ex utnyttja tillfällen när man bakar tillsammans för att göra det konkret. Vid det mjölade bakbordet kan man få exempel på ”produktiv rättvisa” och när sen kakorna gräddats och ligger där och doftar ljuvligt kan ”distributiv rättvisa” åsynliggöras.
För vem vill väl ha minst bit av kakan? Särskilt om man jobbat mest... Det kanske t o m är dags att skriva "En teori om pepparkakor"!
