En gång åt jag semlor i samband med lucia. Det var min gymnasieklass som beställde sådana på Wienerkonditoriet i min hemstad Lindesberg. Konditorn bakade visserligen semlorna, men under protest. Och även om semlor alltid smakar semla så kändes det lite konstigt att inmundiga dem i december. Det var heller inte särskilt festligt att göra det i ett klassrum, som jag minns det.

Idag kan man väl köpa semla redan på juldagsmorgonen. Det var nog för en utveckling som denna Shakespeare formulerade sin klassiska sats; Ur led är tiden! Fast ska jag vara ärlig så hinner nyårsraketerna knappt landa innan jag längtar efter semlor.

Min psykologilärare (också på gymnasiet) berättade förresten att hon provat att fira jul vid midsommar. Med julmat, julmusik, gran och allt. Fönstren fick förstås mörkläggas och julstämningen, eller något som liknade det, inföll faktiskt. Fast den varade förstås inte så länge... Ute fanns ju ljuset, de långa nätterna, midsommarstämningen.

Men om man nu är en notorisk gottegris och ändå vill skjuta upp semlepremiären så finns det alternativ. Hembakta småkakor i olika varianter är gott. Eller så kan jag falla till föga och slå en signal hem till Linde, till Wienerkonditoriet…