I samband med internationella kvinnodagen lyssnade jag för en del år sedan på radiointervjuer med barn (och jag citerar fritt ur minnet). Intervjuaren frågade hur barnens föräldrar delar upp arbetsuppgifterna i hemmet. En flicka berättade om att mamman lagade mat, tvättade och städade. Hon verkade helt enkelt göra det mesta. Men sedan berättade hon att pappan istället hade ansvaret för stora projekt, som att bygga om huset. Intervjuaren frågade då om de ofta brukade bygga om.

– Nej, nästan aldrig.

Nu kanske barnet hade missförstått arbetsfördelningen. Pappan kan ju ha gjort en hel del under tiden flickan var i skolan. Eller så kanske de hade en överenskommelse att han förvärvsarbetade utanför hemmet 120 procent och mamman jobbade deltid och att hon därför skulle ta marktjänsten. Eller... så kanske det helt enkelt var ett gräsligt orättvist förhållande…

Jag ska varken kasta sten i glashus (eller pil i gummiflotte) eller överhuvudtaget uttala mig om ämnet just idag, men den flickans ord fick mig att tänka till.