Som jag nämnt tidigare är min fru både fågelskådare och fågellyssnare. Själv tycker jag att de små fåglarna nästan är omöjliga att få syn på – antingen gömmer de sig eller så ilar de hit och dit. Men att komma ut en vårmorgon är ändå mycket värt. Hur ofta ångrar man egentligen en utflykt i naturen? Nästan aldrig. Att sedan äta medhavd matsäck är en lisa både för gom och själ. Äggfrukost med goda smörgåsar och rykande termoskaffe till exempel, avrundat med kanelbulle eller kexchoklad och frukt. Och man får liksom alltid fönsterbord.
Så trots mina betänkligheter har jag därför kommit att älska fågelskådning. Gemenskap, natur och mat är en vinnande kombination. Fåglarna kommer med på köpet. Björktrast och kornknarr eller vad de nu heter.
Sedan är själva fågelskådarna fascinerande. De kan bli så upprymda över att det kvittrar på ett visst sätt i ett buskage. (Mina egna försök att urskilja fåglasången imponerar dock inte.) Den oförställda glädjen hos en fågelskådare som kan bocka av ännu en art är också intressant att betrakta. Egentligen är jag nog mer av en fågelskådar-skådare.
Men det finns synliga fåglar också – svanar, tranor och gäss till exempel. Dem lyckas jag se. På höstarna samlas tusentals vildgäss vid lämpliga sjöar där de kan vila skyddade från rovdjur under nätterna. Detta innan de ska flyga söderut.
En helg i oktober tog vi in på ett vandrarhem vid den kända fågelsjön Tåkern. Vi ville uppleva “det stora lyftet” – det ögonblick i gryningen när tusentals vildgäss som på en given signal lyfter från vattnet för att flyga in till åkrarna för att äta.
På söndagsmorgonen steg vi därför upp strax efter klockan fem. Gula lönnalléer ledde oss till ett fågeltorn där vi skulle se skådespelet. Det var både mörkt och kallt. Första timmen såg vi inte ett dyft. Andra timmen kom ljuset, men också mjölkvit dimma, som ett tjockt draperi framför skådespelet vi kommit för att ta del av. Genom draperiet hördes fåglarna på avstånd. Några grågäss var vänliga nog att passera på såpass nära håll att vi kunde urskilja dem vagt. Det var det hela ...
Å andra sidan upplevde vi naturen, gemenskapen och gófikat. Och det är som sagt alltid ett lyft!
Fågelskåderi på hög nivå
