Det är veckorna efter trettonhelgen som oftast kallas för oxveckor. Uttrycket lär komma från att man i det gamla bondesamhället då fick ”slita som oxar” utan andra produktionsavbrott än söndagsvilan (jojo, man fick nog vila på nätterna också).

Å andra sidan kan man fundera på om vinterveckorna var värst, både vårsådden och skördetiden bör väl ha varit mer hektisk? Snön och kylan förhindrade rimligen själva jordbruksarbetet. Och de korta dagarna måste ha förkortat en hel del utomhusarbete, som ved- och skogshuggning. Innan elektrifieringen vill säga. Om man inte jobbade i månljus. (Men det ska erkännas att jag är ute på lite djupt vatten nu. Våra kunniga läsare vet säkert bättre besked.)

Hur som helst lever både uttrycket och de oavbrutna veckorna kvar. Från att man slänger ut granen och fram till påska ska man knoga på. Och däremellan kommer fasta, jag menar, däremellan kommer sportlovet. För dem som har ett arbete att knoga på vill säga, vilket ju inte är självklart. Men gemensamt för alla är att almanackan saknar festliga avbrott i form av lediga dagar under dessa veckor.

Så vad skulle jag komma fram till? Jo, att det finns närande och gott bröd som passar utmärkt också under oxveckorna. Men man får baka det själv. Är det oxveckor så är det!